Ett aktivt val till en viktuppgång – Inte riktigt samma sak

I fitnessvärlden finns det många tycken och många människor som provar på olika saker. Många personliga tränare har provat på att ”vara tjock för en dag” och nu har Nickas Wadman gjort det samma. Han har gått upp ca 28kg sen i augusti och ska nu gå ner dessa (läs inlägget här). Tanken är helt underbar, det kan ge en individ som provar detta en djupare förståelse för klienter och personer som lider av fetma eller är överviktiga. Jag upplever detta dock lite som ett hån. Jag vill väldigt snabbt poängtera att Niklas Wadman är en grym inspirationskälla för mig och många andra och detta inte på något sätt är personligt utan bara som ett svar på denna händelse.

Nu kommer jag komma med ett litet bittert inlägg, men förhoppningsvis så förstår ni min poäng.

Jag har som mest vägt 155 kg. Jag såg mig inte som tjock då utan jag såg mig själv som vältränad. Det fanns en inbillad kongruens mellan den bild jag såg i spegeln och den blid jag hade av hur en muskulös kropp ser ut. Egentligen, trots att jag faktiskt inte vill erkänna det, så visste jag mycket väl om hur oerhört tjock jag var. Det kan förklaras av att alla de 1800 bilder jag har på datorn är ansiktsbilder. Ca 5-10 stycken visar andra delar av kroppen. Men man är oerhört duktig på att skydda sig själv och den perfekta skyddsmekanismen föddes. Jag var muskulös, inte tjock så klart! Sen kom en dag då jag bara fick nog. Jag vet inte riktigt vad som hände men något sa ”klick” och samma dag gjorde jag om min historia som gav mig -55kg på ett år. Jag åt till en början bra mat och sedan började jag träna. Det året kom jag in som den tjockaste medlemmen på gymmet och blev snabbt en av dem starkaste. Jag curlar idag, om än inte strikt, 45kgs hantlar!. Jag blev en Beast i all dess medföljande ära. Jag kan inte med ord förklara vilken resa det har varit. Sån tung resa som knäckt mig så många gånger. Men vad är det som har knäckt mig? Min fetma? Att jag kämpat med mitt sockersug? Att jag ena dagen var tvungen att köpa 4xl för att vid nästa behöva spendera alla mina pengar på en ny garderob? Eller att se den vidriga ytlighet som råder ute bland folk där jag plötsligt blev sexig och snygg hos tjejer och de ville ha mig? ALLT!

Nu till min ”bitterhet” över det här med ”tjockis för en dag”. Ibland går TV-serier där miljonärer får känna på hur det är att vara hemlös i en vecka. Och därefter har deras tankesätt på ett revolutionerande sätt ändrats totalt! Ett så kallat paradigmskifte! Wow liksom! Men stopp och belägg! Du, en miljonär, som VET att du inte kommer ligga där mer än de dagarna, som VET att du tar dig ur detta och som kan när som helst avbryta din medverkan kan inte på något sätt uppleva det riktiga hemlösa upplever. Även om du har upplevt det i 7 dagar. Dessa människor har inte ett val att ta sig ur, de finns inte i deras tankar, de finns inget hopp och inga framtidsutsikter.

Det är precis detta jag vill få fram. Olika personer som är vältränade ”provar på” att vara tjock och bara sådär, 6 månader efter, har de återgått till sin ursprungliga form! Men va?!

Jag har nu, sen i december slutat träna. Jag föll, tyvärr på grund av mycket stress på universitet och med mitt nyskapade företag för en gedigen stress. Jag låg på 14 procent fett i december. Jag har sedan dess gått upp 23kg till dags dato. Men det är inte själva vikten och den procentuella fettökningen som är värst. Jag har återgått till min gamla livsstil. Jag föll tillbaka till min gamla livsstil som min kropp så väl känner igen och längtar tillbaka till! Niclas däremot, har under en period haft en livsstil som inte är hans egen, som han tillfälligt besöker. Hans riktiga livsstil består av bra kost och bra träning och allt vad den livsstilen innebär. Den kroppen är van med det, likaså det som är än viktigare: CNS! (centrala nervsystem). Det innebär att hans kropp är van vid ett visst mönster och ett visst levnadssätt. När du går upp i vikt så är inte din kropp i en homogen ställning utan vill tillbaka till ett tidigare stadium där du fysisk och psykiskt hör hemma. Tyvärr, men detta är inte i närheten av den resan vi genomgår.

De som genomgår en sån här ”tillfällig resa” säger att de psykiska bieffekterna är stora! Dessa bieffekter menar jag är för att de har en idealbild, en bild av hur de var innan fysiskt och psykiskt i förhållande till hur de är nu. Men vi som levt som tjockisar i hela våra liv har inte den bilden som vi kan eftersträva och vill tillbaka till. Vår psykiska och fysiska verklighet är helt annorlunda. Jag är medveten om hur mitt inlägg är extremt bittert men det känns som ett hån mot mig som är och har varit tjock att en f.d muskelknippe ”provar på att vara tjock” när det inte ens går att jämföra. Hur kommer det sig att ni kan återgå till kroppens hemostas så fort efter att ni ”upplevt tjockdomen”? Det är för att kroppen är van och vill tillbaka. Jag har tränat STENHÅRT, kört diet och allt och det har tagit måååååånga timmar och månader för att ens gå ner ett kilo. Någonstans hamnar man på en platå och vikten slutar röra sig. Jag kämpar dagligen med vikten. Dagligen. Varje val jag gör, vare sig det handlar om mat, att röra mig eller dylikt lyckas jag knyta an till min vikt. Nu när jag ”föll tillbaka” så kom de riktiga bieffekterna av att vara en tjockis! Mitt sötsug som jag kämpat med så djävla hårt under dessa år kom tillbaka och tog över hårdare än någonsin. Jag äter massa choklad och godis samt att jag varje dag äter pizza och/eller hamburgare!

De som provar på att vara tjock har och kommer aldrig att ha ett sådant sötsug om man inte varit där i många många år. De kommer inte att falla tillbaka på ett sådant sätt. Det är ju inte bara sockersuget, det är hela livsstilen. Det är den livsstilen jag är van med och levt hela mitt liv med. Jag äter inte mat, jag är inte ens hungrig på mat. Jag köper däremot godis för ett par hundra kronor om dagen. Det är ungefär som en alkoholist, som smakar på alkohol och vips faller dem tillbaka. Men en person som provar att dricka för att se hur är som full och hur det påverkar en behöver inte nödvändigtvis bli en alkoholist (det är egentligen en dålig jämförelse då man inte behöver socker som kan jämföras med alkohol för att bli tjock, men ni kanske förstår poängen ändå).

Så jag hoppas du Niclas och ni andra förstår vad jag menar med mitt inlägg. Visst kan du ”försöka vara tjock”. Men det handlar inte om att vara tjock i 6 månader. Det handlar om ett helt liv där varje dag har varit en tjock mage, där varje dag har varit en ångestfylld vardag där man medvetet vet om hur tjock och ohälsosam man är men medvetet skjuter iväg dessa tankar till det undermedvetna. Du har ett val att gå upp i vikt och du vet att du lätt kommer gå ner i vikt. Din kropp vill helt enkelt tillbaka. Du är inte slav i din egen kropp. Vi som är tjocka är faktiskt slavar, även om vi kan göra något åt det. Man kan nu säga ”ja men ni väljer att vara tjocka”. Nej, jag väljer inte att vara tjock, jag väljer däremot att släppa efter för mitt begär till socker vilket gör mig i sin tur tjock dock utan att egentligen välja. Jag har inte den starka motivationen/disciplinen till att stå emot sockret. Jag VILL inte vara tjock och det är något jag fightas med varje djävla dag men jag vinner faktiskt inte. Begäret vinner över mig.

Så med all respekt till dig Niclas Wadman, och en stor eloge för det du gör, så anser jag att såna här försök får dig inte på något sätt att känna hur det är att vara tjock på riktigt, tvärtom är det ett hån mot mig som tjock. Mot mig som varje dag kämpar med alla de val jag gör. Det är inte ens i närheten av att känna dig som ”en av oss”. Det här är vårt dagliga liv, du har däremot aktivt valt att vara tjock en viss tid. Det handlar om en livsstil där förändringen sitter i huvudet och är bland det svåraste som finns. Jag har flytt krig som barn och som vuxen, jag har gått igenom ett helvete på andra sätt i livet, men jag har aldrig, och då menar jag verkligen aldrig, haft så svårt med något i livet som med kampen om min vikt.

Vilket som, stort lycka till och hoppas resan tillbaka går bra 🙂

 

41 tankar om “Ett aktivt val till en viktuppgång – Inte riktigt samma sak

  1. Anny says:

    Styrka till dig. Du besitter mer RIKTIGT insikt och därmed ödmjukhet och förståelse genom det du gått och går igenom.

    • Romeo Patrick says:

      Tack Anny!

      Niklas och alla de andra som går igenom detta besitter självfallet också en vis insikt. Men det blir så mycket annorlunda när man har levet det och inte bara är på ”tillfälligt besök” genom ett aktivt val 🙂 Tack för din kommentar =)

  2. Johanna eriksson says:

    GRYMT BRA SKRIVET!!! Har alltid känt samma sak genom åren när man läst om detta med miljonärer och de som provar på att vara överviktiga!! Tänkvärt!!

    • Romeo Patrick says:

      Tack så mycket 🙂 Visst är det så, men samtidigt är det ju jättebra att någon faktiskt försöker. Det ger nog en större empatisk förmåga när man ”provat på”.

  3. Niklas wadman says:

    Hej Romeo,

    Kul att du tar upp ämnet! Jag håller helt med dig på flertal punkter – jag även har diskuterat samma kategori på min blogg. Det går helt enkelt inte att jämföra mig (en vältränad fysik under 30kg fett) med en person som har levt överviktig hela sitt liv. Jag har förutsättningar att ta mig tillbaka som en livstid-överviktig inte har. Däremot om du läser mitt inlägg som du har länkat (och tidigare inlägg) så handlar det om att bryta sin trygghetszon. Jag har länge haft stämpeln ”alltid i form” – bl.a efter omslag på Fitness For Men med denna rubrik. Jag personligen ansåg det viktigt att kliva ur denna bubbla och få uppleva känslan av att vara ur form – inte jämföra mig med en överviktig. Jag har tagit mycket lärdom både fysisk och psykiskt av denna resa hittills. Nästa steg är att gå ned i vikt, och få bukt med det jag personligen känner är riktigt jäkla jobbigt rent mentalt. Jag tar även blodprover (som är en stor del av testat) för att bl.a se över mina testosteronnivåer – hur det regleras under diet. Det jag anser intressant med mitt projekt är hur att bibehålla vikten efter min viktnedgång. För som du säger så strävar kroppen efter viktstabilitet (setpoint) vilket blir förändrad efter min viktuppgång. Det är med andra ord svårare för mig att bibehålla en fett% på 5 efter detta. Fortsatt gärna inflika med synpunkter och kommentarer, allt feedback önskas 🙂

    Ha en fortsatt fin kväll!

    • Romeo Patrick says:

      Hej Niklas,

      Tack för svar!

      Ja men visst är det så, och det beundrar jag dig för. Jag ”använde dig” lite i syfte att framföra det jag länge tänkt på när det gäller detta. Jag beundrar dig för att du valt att gå ifrån den trygghetszon och bara det kräver mod. Vi är nog många, inklusive jag trots att jag vet hur mycket träning som står bakom som känner en viss avundsjuka och säger ”han är född sån”. Du kommer med största sannolikhet som jag skrev till en tidigare kommentator här på sidan att få en större empati för de klienter och människor du kommer att bemöta i ditt yrkesliv.

      Jag hoppas bara att jag uppfattades rätt i mitt inlägg att du användes som exempel. Som jag skrev i mitt inlägg så beundrar jag dig och tycker ser upp till dig. Kör hårt och det kommer vara roligt att få se din progress.

  4. Dwayne says:

    Well said, I do agree with this and as you mentioned to @Johanna, it’s good that someone bring the topic up. Well done niklas for trying. He could be like every other trainer not caring bout anything but money.

    • Romeo Patrick says:

      Thank you kindly Dwayne!

      Niklas is striving to feel the difference and coming out of his comfort zone. It’s not quite a comparission he is making. He is attempting another level of wisdom you could say 🙂

  5. Gunilla says:

    RIKTIGT JÄVLA BRA SKRIVET!!!!!!!!! Äntligen någon som säger detta. Jag har länge upplevt det här jag med och varit så arg över det hån dessa prova på människor utsätter oss för. Tack återigen för ett helt fantastiskt inlägg!

  6. Workforit says:

    Väldigt bra text måste jag säga. Hoppas fler får upp ögonen för detta och inser att det inte alls precis som du säger går att känna på hur det känns för oss

  7. Peter says:

    Niclas påstår att han vill vara utanför trygghetszonen men i tidigare inlägg har han skrivit om att han vill känna på hur hans klienter upplever fetma.

    • Niklas wadman says:

      Det stämmer. Jag tar stegen utan för min trygghetszon – vilket är viktigt för mig och för att bredda min sin viktupp/nedgång. Att det även jämförs med att sätta sig in u fetma stämmer (+29kgfett) men det kan som sagt fortfarande inte jämföras med en livstids överviktig när det kommer till att gå ned i vikt – som även Romeo säger. Läs gärna mitt inlägg så klarnar det nog lite mer 😉

    • Romeo Patrick says:

      Tack för ditt inlägg. Jag tror det viktiga är inte att snöa in oss på Niklas. Niklas har använts som ett exempel i då han skriver om en aktuell fråga relaterat till mitt inlägg 🙂

  8. Stina says:

    Hörru!!! Kom igen nu!!! Ge inte upp och börja träna igen!! Du har en sån fantastisk förmåga att få andra att känna sig speciella och duktiga! Förstår du inte att du också är så fantastisk? Du gav aldrig hoppet på mig och fick mig att tappa alla dessa kilon och jag tänker inte trappa tron på dig! KOM IGEN ROMEO!!

  9. Josephine says:

    Åh vilket inlägg, jag har tänkt på precis samma sak men inte inom träning utan när man ser på Tv hur personer är hemlösa i några dagar och sen menar att de vet hur det känns. Jättebra inlägg som vanligt och vad roligt att du äntligen uppdaterade!

  10. sarah karlsson says:

    Jag följer många bloggar i fitness världen men detta va ta mig fan det bästa jag läst på länge…jag håller på dig i din eviga kamp för det är en evig kamp!

  11. Pelle says:

    Jag kan också skriva under på det mesta du skriver…. mat har för mig alltid varit ett begär…. och min fysiska styrka och tjurighet har jag haft användning av…. men jag har varit min största fiende själv…. att vara ofrivilligt överviktig är som att leva i sin egen missär,
    man vill inte äta, men hungerbegäret tar över.… sedan kommer krämporna… och allt blir ännu motigare…

    Nu blir jag aldrig vrålhungrig eller sugen mellan måltiderna….
    Det är en otrolig befrielse, ingen som inte gått igenom detta kan veta känslan….
    med samma mat i kylskåpet har jag gått ner 35kg……
    Med KBT fick jag insikter om hur jag själv kan påverka känslor och beteenden…
    stress är också en känsla som skapade ett ätbehov som jag nu har kontroll över…
    varför det var så vet jag inte, men utan stress så hinner jag nu massor på dagarna och blir inte ens trött…. kunskaper om sig själv och känslor som de flesta människor skulle ha nytta av oavsett vikt eller yrke…

    • Romeo Patrick says:

      Hej Pelle!

      Tack för din kommentar! KBT är verkligen någonting jag har tänkt på. Studerar ju ämnet och anser att det nog som du säger vore något för mig. Tack så mycket för ditt informativa inlägg och för att du delar med dig! Och riktigt härligt att höra att du inte är vrålhungrig och att du känner en befrielse 🙂

  12. Lina says:

    Väldigt bra skrivet, förstår precis din poäng.
    Jag har själv gått ner i vikt för ca 6 år sen och typ hållit vikten sen dess. Nu hade jag ingen jättestor övervikt (15 kg) och har ”bara” varit överviktig några år men kan ändå känna av vissa problem som jag förstår är ännu värre för de som levt med mycket mer övervikt och under längre tid.
    Fortsätt kämpa!

    • Romeo Patrick says:

      Hej Lina!

      Tack så mycket för don kommentar och vad glad jag blir över att du gjort en resa (15 kg är jättebra jobbat!!). Så skoj att höra att det går bra för dig idag. När man varit överviktig utan att egentligen ha gjort ett aktivt val tror jag får oss att må på ett annat sätt än den som aktivt gör det valet. Det är som att du vet att det är riktigt kallt ute men vill ändå springa naken och sedan springer du in medan någon annan kanske är där ute ständigt. (Jag och mina dåliga jämförelser!). Återigen, varmt välkommen till bloggen och tack för din kommentar 🙂

      • Lina says:

        Jag tror att jag kommer ha en fördel av att åtminstone smakat på det där med ofrivillig övervikt när jag ska jobba med människor framöver. Utbildar mig till hälsocoach just nu och vill gärna göra vad jag kan för att hjälpa folk att må bättre genom att ändra sina liv utifrån deras förutsättningar i framtiden.
        Stor eloge till dig som svarar så fort på kommentarerna, både här och på facebook. Skrev på båda ställen nämligen.
        Jag tycker det var en rätt bra jämförelse faktiskt. 🙂

        • Romeo Patrick says:

          Hej igen Lina!

          Tack så mycket, försöker svara så fort jag kan då jag tror på en bra kommunikation och det är en färskvara 🙂 Hälsocoach är väldigt viktigt i Sverige. Så man kan lära folk att det är mer än bara att träna, allting kommer och börjar inifrån. Tack återigen för dina kommentarer 🙂

  13. Phil says:

    Som en tjockis och akademiker så har jag alltid tyckt att forskningen angående viktnedgång är djävligt deprimerande. Medan jag håller på att kämpa på egen hand som du gör, så var det första jag såg på Facebook nu i morse den här videon: http://www.ted.com/talks/sandra_aamodt_why_dieting_doesn_t_usually_work.html — Det är en video där man kan ifrågasätta lite av det hon säger i slutet, men videons huvudsyfte är att förklarar hur s.k. set points fungerar. Det är kanske det mest deprimerande jag kan tänka mig idag–känns som en fråga om det är ens möjligt att tappa vikt och behålla den i längden–men det är också en bra vetenskaplig anledning till varför en tränare som går upp i vikt och sedan går ned igen inte är detsamma som när vi tjockisar kämpar. Egentligen är det tvärtom. De gör precis vad vi gör när vi tappar vikt, bara tvärtom. De får erfara livsstilen och sedan bli normal igen… precis som den som går ner 30 kilo och lägger på det igen, men vår ”normal” är inte andras normal.

  14. Malin says:

    Hej!
    Hittade din blogg för några månader sedan och blev väldigt tagen av din resa, en otrolig bedrift på så kort tid.
    Du har utan att veta det inspirerat mig på min resa till ett hälsosammare liv, fått mig att tröna hårdare pch med helt andra mål.
    Så ledsen jag blev när jag häromdagen såg detta inlägg, jag kände ända in i hjärteroten hur ont det måste göra dig att ha tappat fästet och kontrollen över denna ”vår drog” mat, som finns överallt och som får en att må bra och sen då uruselt…
    Hoppas av hela mitt hjärta att du orkar ta tag i din träning igen och att du faktiskt kan känna att du är värd att må bra och äta bra o träna mm.
    Det är nog vanligt att man tappar bort sig när man gör en sådan stor förändring på så kort tid, man vågar inte riktigt tro att det är sant.
    Ta dig tid, du kan göra det igen, kanske på lite längre sikt denna hång.
    Håller tummarna för dig och tackar för all inspiration.
    Kram från Ystad

    • Romeo Patrick says:

      Malin! Först pch främst, ett stort stort tack för ditt genomgående goda inlägg. Jag blir jätteglad att du finner inspiration på sidan och i mig och det gör att jag växer lite till! Jag tror det är viktigt någonstans att falla så här i efterhand. Har nu börjat träna igen, är inte lika hård i dieten utan unnar mig något om jag är sugen på det men väldigt lite. Och tränar igen! Tappt 10kg nu och mer ska det gå! Så tack så HEMSKT MYCKET för ditt helt underbara inlägg, om jag orkar 1km, så orkar jag 2 med detta i åtanke. Tack, och jag hoppas att jag, liksom andra, och liksom du, kommer att inspirera många. Vi människor är skapta för varandra helt enkelt.

      Återigen tack !

  15. Robin Klase says:

    Hej Romeo!

    Mycket bra skrivet och du beskriver allt som vi tjockisar kämpar med hela tiden. Riktigt tråkigt att höra att stressen blivit för mycket :(, dock förståeligt med alla bollar du har i luften. Har också haft problem med min träning och min vikt senaste tiden. Försöker träna lite när jag väntar på bussar t.ex armhävningar, pullups, squats m.m. Har ingen tvekan om att du hittar tillbaka till den hälsosamma livsstilen när allting har lugnat sig och stressen minskar.

    Som japanerna säger ”Fall down seven times, stand up eight”.

    Lycka till med studierna och företaget!!

    Peace and prosperity

    • Romeo Patrick says:

      Hej Robin! Tack för ditt inlägg och tråkigt att höra att du med kommit på sidospår men djävlar vad smart att du ändå försöker göra NÅGOT trots att det är som det är! Jag har åter börjat träna så nu djävlar ska vi tillbaka! 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *